Sista kvällen i Thailand
Idag åkte vi precis som planerat till Koh san road. Vi la oss direkt vid polen men självklart skulle det börja regna direkt, vår vanliga tur när det kommer till solning!! Vi gick då som vanligt och shoppade istället och köpte det sista vi behövde inför hemresan. Imorgon vid halv 1 bär det av hem till kalla Sverige igen, och vi beräknas landa vid ca 10 på kvällen. Det finns inte så mycket mer att skriva mer än att vi är sjukt nöjda över den här resan, allt har varit perfekt! Sedan vill vi även tacka alla som följt oss under dessa 2 veckor, väldigt roligt!!
Och som svar på en kommentar så nej, vi har inte blivit sponsrade med något utan vi har stått för alla kostnader själva.
I bangkok
Nu har vi lämnat Singburi bakom oss och spenderar de sista dagarna i Bangkok. Vi gick upp tidigt idag för att åka till Thailands största marknad, Suan Chatuchak där vi spenderade ca 6 timmar. Marknaden är bara öppen på helgen vilket gör att det bokstavligen blir kaos i trafiken under hela helgen. Efter marknaden tog vi en sväng förbi MBK, som är Bangkoks mest kända varuhus. Efter att vi spenderat några timmar där så bestämde vi oss för att åka hem till hotellet igen. Vi valde att ta tunnelbanan och vi blev tillsagda vart vi skulle hoppa på. Vad ordningsvaken glömde säga var att vi skulle hoppa av vid nästa station och byta spår. Detta märkte vi 3 hållplatser senare och då vart de bara att gå av och åka samma väg tillbaka igen. Vi bytte nu istället till det rätta spåret men efter en hållplats märkte vi att vi åkte åt fel håll så även nu fick vi åka tillbaka till samma ställe igen. Efter en liten sightseeing i Bangkok så gick vi tillslut på rätt och tog oss hem till hotellet.
Just nu bor vi på ett hotell på sukhumvit road soi 11 och imorgon åker vi vidare till samma hotell på Koh san road som vi bodde på förra helgen. Vi skriver mer imorgon kväll som också blir vår sista kväll i Thailand. Väldigt tråkigt men det ska samtidigt bli skönt att komma hem till alla man saknat.
sista dagen på barnhemmet
I fredags var det sista dagen vi fick träffa barnen, riktigt tråkigt! När vi väl kom till barnhemmet så kom barnen direkt fram till oss, så vi satte oss vid ett bord och umgicks. Vi gav dem ytterligare några leksaker som vi köpte kvällen innan när vi var på ett köpcentrum och vi fick samma reaktion som tidigare. Vi valde nu istället att köpa leksaker som de kunde använda ute, eftersom de nästan bara fick skriv- och målarböcker innan. Vi köpte bland annat hopprep som de tyckte var väldigt kul.
Efter en timme kom Phil, vår guide till volontärcentret och hade en längre rundtur med oss där han berättade om barnen, deras bakgrund och om olika händelser på barnhemmet. Tidigare hade vi bara fått en kort introduktion så det var väldigt intressant att hör vad han hade att säga. Han började berätta om översvämningen som ägde rum för exakt ett år sedan. Han berättade att när de en dag kom till barnhemmet så stod alla barnen och vinkade överdrivet mycket, och han och de andra volontärerna vinkade glatt tillbaka. När de kom närmare så insåg de att den understa våningen på skolhuset var under vatten och att barnen hade vinkat i panik eftersom flera var nära på att drunkna. De började genast evakuera barnen till ett tempel några kilometer därifrån och lyckligtvis var det inget barn som omkom eftersom de alla tagit sig till de övre våningarna i huset eller stannat kvar i sovsalarna. Han berättade också att det thiländska folket var indelade i 2 olika stammar. Han sa att många av barnen kommer från så norr ut som man kan i Thailand och att de då kunde ett "annat språk" eftersom det var helt olik den thailändskan som han kunde och som anses vara det vanliga språket. Barnen kunde båda "språken" utantill och pratade alltså "thailändska" med lärarna, deras riktiga modersspråk med varandra och engelska med oss. De måste alltså lära sig 3 språk samtidigt för att kunna kommunicera med alla och efter att de vid 16års ålder lämnar barnhemmet så vill man helst skicka dem till ett universitet där de under 2 år ska lära sig tyska. Anledningen är att om de bara "släpps ut" och får åka hem så blir väldigt många avvisade hemifrån och tjejerna hamnar lätt i sexhandeln. De flesta barnens föräldrar är alkoholister eller knarkare och det finns ingen chans att de ska kunna ta hand om barnen. De väljer då ofta att sälja dem och på så vis får de pengar och slipper försörja dem. Men om barnen istället lär sig tyska på en grundnivå, så har de chans att bli au pairer. Barnhemmet har nämligen ett samarbete med ett tyskt företag som anställer flickor över 18 år, om de har tyskakunskaperna som krävs för arbetet. Barnhemmet lägger alltså ner väldigt mycket tid på att hjälpa barnen när de är "färdiga" på barnhemmet och ska ut i vuxenlivet.
Det var väldigt hemskt att höra vad han hade att säga och han märkte att vi blev väldigt "nere" så han berättade också att eftersom barnen läser både thailändska och engelska samtidigt så kan de ibland bli roliga missförstånd. "here" betyder att man är dum eller gjort något dumt på thailändska, så när man säger "come here" så brukar de alltid kolla väldigt konstigt på en. De vet inte riktigt hur de ska reagera eftersom man glatt säger ”kom du har varit dum”. Det är samma när man säger key så betyder de bajs på thailändska.
Vi fick inte riktigt sagt hejdå till barnen eftersom de hade lektion men det var nog lika bra eftersom det lätt hade kunnat bli jobbig. Trots att vi inte träffat alla speciellt länge så har vi ändå hunnit fästa oss vid dem, speciellt vid de 5 killarna som varit med oss sedan dag ett. Vi har haft en väldigt rolig tid på barnhemmet och att åka hit är det bästa vi gjort. Vi hoppas att vi någon gång kommer återvända hitigen.
Bästa dagen på hela resan
Dagen har verkligen varit hur bra som helst. Vi kom till barnhemmet och som vanligt stog barnen vid staket och vinkade. De var nu många fler än vanligt vilket var väldigt kul att se, vi har verkligen längtat tills alla skulle komma! Vi har velat ge barnen våra leksaker sen vi kom till Thailand så det var det första vi gjorde när vi kom fram. En flicka hjälpte oss att ta bort plasten på sakerna och sedan tog hon en blyertspenna, en färgpenna och ett sudd och räckte mot oss. Vi fattade verkligen ingenting och bara kollade på varandra och försökte förstå vad hon menade. Hon pratade bara thailändska och vi började skratta eftersom vi inte förstog. De tog sedan tag i vår arm och la sakerna i vår hand och vi förstog inte vad hon ville komma fram till och satt fortfarande där som två frågetecken. Hon pekade då på sakerna i våra händer och sedan på en liten flicka, hon ville att vi skulle ge det till henne. Grejen var att barnen var så väluppfostrade så de tog inte emot sakerna om de inte kom från oss. De stog på led och en efter en kom de fram och tog emot sakerna som vi gav dem. De neg, satte ihop händerna som man gör när man ber och sa "kap khun ka" som betyder tack på thailändska. De sa även thank you och gav oss världens största leende. Vi hade räknat med att alla skulle sitta tillsammans och måla eftersom vi bara hade ett stort paket med kritor och ett paket med färgpennor, men här är det väldigt viktigt att man delar lika på allt så alla fick istället en krita/penna var. Vi delade ut allt vi hade, såpbubblor, sudd (som uppskattades enormt mycket eftersom de inte hade några innan), pennor, kritor, färgpennor, pennvässare, pussel och memory. Vi hade även kopierat ca 70 olika bilder från målarböcker hemma i sverige som vi tänkte ge dem, men de tog verkligen inte för sig och väntade på att vi skulle välja en bild åt dom. Efter mycket pekande och teckenspråk så förstod de äntligena att de själva fick välja vilken bild de ville och då blev det full fart på allihop.
De flesta gick in till sin bänk i klassrummen och satte sig ner och målade. De har alla varsin bänk och de är ca 6 st barn i varje klassrum. Detta gäller det allra yngsta, de äldre är ca 20st i varje klassrum. De barn som inte gick in satte sig på utsidan med oss och målade. Rätt som det var så ringde en klocka och det var dags för barnen att gå på lektion. Vi väntade en stund utanför eftersom vi inte ville tränga oss på och var rädda att de inte skulle kunna koncentrera sig om vi var i rummet och kanske tog bilder. Tillslut gick vi in i ett ändå och då ser vi att alla sitter och målar de bilder som de fått av oss. De hade alltså en lektion som gick ut på att visa deras tacksamhet mot oss så när vi kom in i rummet så vinkade alla och ropade thank you och log. Det var samma i alla klassrum och vi blev väldigt glada. Vi gick runt och försökte prata med barnen men de allra yngsta förstod inte. De kollade, log och sedan skrattade de eftersom de fortfarande ville vara trevliga. Vad vi snabbt märkte var att alla barnen var väldigt kreaktiva och att de ritar på samma sätt. De fyller i kanterna med en färg och målar sedan partiet innuti med samma färg, fast inte lika hårt. De såg ut som om de skuggade och vi kunde båda konstatera att det inte fanns ett enda barn, utan att överdriva, som målade sämre än oss. De la verkligen ner tid på teckningarna och de blev väldigt fina.
När vi åkte iväg på lunch så åt även de mat och när vi kom tillbaka till barnhemmet igen så hade de rast. De satt då fortfarande kvar och målade på sina teckningar i klassrummen och vi började ta bilder igen. De tog som vanligt över kameran och började filma oss och ta en massa bilder. De tycker det är väldigt roligt att kolla på bilder på sig själva och tar en massa "egobilder". Att göra "peace" på bilderna var helt enkelt ett måste från deras sida så vi löd dem! Vi hade olyckligvis glömt den ena kameran idag och eftersom de erövrat den enda kameran vi hade så tänkte vi ta fram mobilen och ta lite bilder med den istället. De tog då över den också på 5 sekunder och sedan såg vi inte mer av den resten av dagen. När vi fick tillbaka den så var den död, de hade spelat upp 100% batteri under bara några timmar.
Vart vi än gick idag så såg vi våra leksaker som vi gett dem. De hade lagt såpbubblorna i sina egna lådor och ett barn som skulle lägga cement höll sitt block under armen hela tiden så att ingen skulle ta det. De tycker det är väldigt roligt att ha något som bara är deras egna och de sprang runt och kramade oss hela dagen för att visa deras tacksamhet. De ville att vi skulle sitta med dem och sökte vår uppmärksamhet hela tiden. Vad som var extra roligt var att vi idag var ensam på barnhemmet med barnen vilket gjorde att vi kunde umgås med nästan allihop. Det fanns några äldre barn som höll sig för sig själva och vi antar att de var blyga, men de yngre tog för sig mer ju längre dagen gick.
Barnen var också väldigt duktiga på att städa och göra det fint. Man märker att detta är ett projekt för byggnadsarbete och att alla ville engagera sig och göra det fint inför skolstarten. Vi tror att det fick en väldigt bra första dag iallafall och vi hoppas att de är lika nöjda som vi är. När vi skulle åka tilbaka till volontärcentret så sprang barnen efter bilen och vinkade åt oss. Vi vill bara uppleva dagen igen och vi ångrar sååå mycket att vi inte köpte med oss mer saker tilll dem. Nu längtar vi bara tills imorgon när vi får träffa dem igen! Tacksammare människor har vi aldrig träffat. De öppnade till och med vår påse där vi slängde skräpet från leksakerna och sparade på dem.
